Östersund den 11 maj 1973
Ulla-Britt!
Jag är fortfarande chockad efter ditt samtal men ska nu försöka sammanfatta mina tankar brevledes då jag tror att det blir alltför upprörda känslor om jag ringer dig.
Nu måste du ta ditt förnuft till fånga! Hur du ens kan komma på tanken på skilsmässa när du är gift med en så snäll och skötsam man, det är för mig en gåta. Inte super han heller. Det är inte alla som har det så väl förspänt som du, förstår du inte det?
Hur ska du klara dig? Har du tänkt på det? Pengar växer minsann inte på träd. Det är inte likt dig att vara så oansvarig. Du måste också tänka på barnen, ska de behöva bli skilsmässoungar och tvingas flytta i från er fina villa och måsta bo i någon liten lägenhet? Nåden att vara tryggt försörjd skall icke underskattas!
Du säger att du känner dig olycklig, men vad tror du inte jag gjort i alla år? Hur tror du det känts för mig när din far varit ute och supit flera dygn i sträck och sedan kommit hem och slagit mig för att jag hade gömt hushållskassan? Och hur tror du att det kändes när din bror började gå i sin fars fotspår och dricka omåttliga mängder även han? Mitt liv har inte varit lätt, sanna mina ord. Men om det var en sak jag var bestämd på så var det att ni inte skulle behöva bli skilsmässoungar. Och det har ni heller aldrig blivit! Det är i alla fall något jag kan känna mig stolt över.
Det som chockar mig mest är att jag inte känner igen min egen lilla Ulla-Britt. Hon skulle aldrig fara i väg så huvudlöst och lättsinnigt. Du har alltid varit så klok och eftertänksam. Alltid tänkt på andra i första hand. Vad är det som har hänt? Jag ber dig att besinna dig och ta ditt förnuft till fånga.
Hälsningar från din Mor
P.S. Jag kommer inte ta ner ert bröllopsfotografi hur det än blir, det är då ett som är säkert. D.S.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vad vet hon om Ulla-Britts skäl? Var är stöttningen? Kändes verklighetstroget med martyrlik moder som gav mig en obehaglig känsla i maggropen.
SvaraRadera/Linda (tashmiras.blogg.se)
PS. Kan inte lämna kommentar med namn och http. Måste ha någon form av konto DS.
ja jobbig mamma. Skulle få panik om någon reagerade så där emot mig. Bra förmedlat.
SvaraRaderaAngåeende han och honom. Försökt läsa vilka regler som gäller. Men ibland blir jag lite slarvig. Man kanske inte ska skriva mitt i nätterna.
:) petri
Känns att det är några år sen... Ungefär vid den tiden sa en väninna till mig att hon skulle satsa på en kort utbildning efter gymnasiet, eftersom hon skulle gifta sig. Jag tappade hakan, det var en otroligt konstig tanke för mig även då. Säger som Linda, verkar vara en bitter mor.
SvaraRaderaVälskrivet! Martyrmödrar finns det gått om!
SvaraRaderaMycket bra skrivet om än med några stavfel här och där. Men meningen med texten går rätt in i hjärtat och sätter fart på tankarna hur jag själv haft det med nyktra städade föräldrar och massor av kärlek.
SvaraRaderaVill ruska om kärringen och skrika några väl valda ord åt henne.
Ojoj... ungefär hela det här brevet har jag fått uttalat av min egen mamma. Därmed har hon lärt mig att även om man vill någon annan väl, agerar man ibland på de mest märkliga sätt när man upplever panik.
SvaraRaderaHåller med om att det känns som en mor från en tid som gått, det är nog språket som gör det.
SvaraRaderaKändes väldigt tidstroget utom på en punkt - när hon beskriver att mannen kommer hem och slår henne för att hon gömt nålpengarna, att så öppet beskriva den förnedringen kändes otypiskt både för den tiden och den typen av kvinna. Man brukar ju inte låtsas om det dåliga, eller i varje fall snyggar man till det.
SvaraRaderaSolid text i övrigt och rös gjorde jag. Har mött denna mamma i många former känns det som.
Tänk vad människor vill styra och lägga sig i andras liv... tänk hur den generationers mödrar trodde de måste leva via sina barn... . Eller handlar det kanske om att "jag var inte lycklig, varför skulle du få bli det", ren avundsjuka... sådant händer nog idag.
SvaraRaderaDu skriver bra, såklart :)